Tattoo
Kommentera den då för fan!!!
Bloggen på IS
MEN FINNS INTRESSET SÅ FORTSÄTTER JAG SKRIVA HÄR. DET ÄR UPP TILL ER LÄSARE. SKICKA EN KOMMENTAR OM DU VILL ATT BLOGGEN SKA FORTSÄTTA...
HAR NUMER EN BLOGG SOM ENBART HANDLAR OM ELFSBORG: HTTP://SJUHARADSLAKTAREN.BLOGG.SE
EN BLOGG SOM FÖLJER REDVÄGS FK I DIV6:
HTTP://REDVAG.BLOGDOG.SE
OCH SÅ ÄR JAG SKRIBENT PÅ SVERIGES STÖRSTA FANSIDA SVENSKAFANS:
HTTP://WWW.SVENSKAFANS.SE/FOTBOLL/ELFSBORG
// JOHAN
AIK kommer på besök
Jag är inte så insatt i hur det egentligen varit med huliganism i vår huvudstad tidigare och det enda jag hört är historier berättade av kompisar. Skandalmatchen på Söderstadion i måndags visar den mörkaste av sidor hos svensk fotboll. Det är ganska skrämmande att så få personer kan förstöra så mycket. Jag ska inte gå in djupare på måndagens händelser, det finns det andra som gör bättre. Jag ska istället skriva om det faktum att Elfsborg nästa lördag, den 9e september, tar emot AIK i ett möte mellan Allsvenskans två topplag.
Jag vet inte riktigt hur många AIK supportrar som väntas ner till Borås, har hört allt mellan 3000-6000 personer. Hur som hälst så kommer det att vara en grym stämning på Borås Arena. För fem, sex år sedan när jag var runt 15 år hade jag varit väldigt orolig för att gå på en match där det kommer att finnas så många supportrar från Solna. Vet inte om den oron var befogad eller om det bara var någonting jag fått för mig. Hur som helst så känner jag inte den oron längre. I mina ögon har AIK den ”renaste” klacken av de Allsvenska lagen i vår huvudstad. Minns inte senaste gången jag hörde om någon incident på läktarplats där de var inblandade. Jag är då mer orolig för hemmamatchen mot Djurgården den femte november i den sista omgången. Trots att boråsarna snart skaffat sig 10 000 biljetter så kommer det bli en stor invasion av Djurgårdare. Och om Elfsborg denna lördag spelar bort DIF från guldet så är jag orolig för hur supportrarna kommer att uttrycka sin frustration.
En bra bit över 10 000 biljetter är redan sålda inför matchen mot AIK som inte spelas innan den nionde september. Många fler biljetter kommer att säljas. Det lutar åt en fullsatt arena, en publikfest och alla är bjudna. Må bästa lag vinna!
Johan Pettersson
Hopp & Förtvivlan
Efter att ha spelat bra och effektiv fotboll under våren så väcktes drömmarna om SM-guld för vårt gulsvarta lag. Man spelade väl inte på topp, men var effektiva och vägrade förlora. Våren var fylld av starka känslor och man slets mellan hopp och förtvivlan. Seriepremiären spelades hemma mot IFK Göteborg och Elfsborg dominerade matchen och ledde med 1-0 när vi gick in på stopptid. Vid detta tillfälle hade inte Blåvitt haft en enda boll på mål, men fick en frispark ute vid sidlinjen mitt på Elfsborgs planhalva. Oscar Wendt slår en svepande långboll mot straffområdet där Karl Svensson når högst och nickar in 1-1. Jag slogs då av två känslor. Den första var en känsla av stor tomhet. Den andra var: Fan! Nu blir det ett sånt år igen. Vad jag syftar på där är att det ofta känts som att det är Elfsborg som tappat i slutskedet av matcherna och att ett sådant år med det här laget vi har just nu skulle kännas tungt.
I den andra matchen ställdes vi mot Öster på Värensvallen. Det va påsk och jag satt och åt middag med släkten samtidigt som jag hade radion på i bakgrunden. Vi hade precis satt oss vid bordet efter att ha hämtat maten när jag hör radiosportens måljingel. Jag rusar till radion och höjer. Elfsborg har tagit ledningen med 1-0 genom Stefan Ishizaki redan i den 6e minuten! Skönt, tänkte jag, nu är det bara att trycka in ett par till så är det lugnt.
En halvtimmes tid fördrevs innan nästa mål föll. Vid denna tid var radiovolymen så pass hög att alla vid bordet hörde, däribland min morbror från just Växjö. Denna gång var det Östers Helgi Danielsson som gjort mål. Kvitterat i Växjö och min morbror log sitt bredaste leende.
Det blev halvtid och dags för efterrätt. Bara sex minuter in på andra halvlek smäller det till igen. Elfsborg gör 2-1 genom Mathias Svensson. Alla vid bordet, förutom min morbror, är överens om att Öster inte är tillräckligt starka för att höja sig och kvittera igen.
Tio minuter senare fick vi äta upp våra ord, Marco Da Silva hade gjort mål och Öster hade än en gång kvitterat.
Nästa målpling dröjde till den 75e minuten då Samuel ”Sampa” Holmén tryckte in 3-2. Även om det bara var en kvart kvar så vågade jag nu inte hoppas på tre poäng. Hade fortfarande känslan efter matchen mot Blåvitt kvar i kroppen.
Och som ett brev på posten kom Östers kvittering i den 79e minuten. Hoppet hade nu svalnat och jag var beredd på ytterligare en delad poäng.
Slutsignalen började närma sig och det såg allt dystrare ut. Men då, med bara sex minuter kvar av matchen, får Elfsborg straff. Det är Anders Svensson som ska slå den. Vi sitter nu samlade runt radion och jag vågar knappt andas… JA! 4-3! Nu är det klart!
En underbar första seger för säsongen i en match där man verkligen slets mellan hopp och förtvivlan.
Några omgångar senare, den 8e Maj, var det AIK som stod för motståndet på Råsunda. Även denna match var jag tyvärr tvungen att följa via radio på grund av att jag flyttade. Efter det jag hörde på radion så var det en ganska medioker match och inget av lagen visade upp något skönspel. Resultatet 0-0 höll sig länge i denna match, närmare bestämt till den 76e minuten. Då gjorde AIK 1-0 genom Markus Jonsson. Elfsborg skapade inga direkta kvitteringschanser och med bara sex minuter kvar ökade Wilton Figueiredo på AIK: s ledning till 2-0. För mig var det en klar förlorad match och jag stängde av min radio och skickade ett grattis sms till min jobbarkompis som är Gnagare. Satte lite motvilligt på sporten på SVT klockan 22.03 den kvällen. Detta mest på grund av att jag ville se om det var misstag som föregick AIK: s två mål. Efter att ha sett Figueiredos var jag på väg att byta kanal. Då hörde jag reportern säga ett markerande ”men”. Nyfiket tittade jag vidare och trodde inte mina ögon när jag såg Anders Svensson göra 2-1 i 88e minuten och Daniel Alexandersson kvittera på stopptid. Sorgen över ”förlusten” vändes blixtsnabbt till glädje över en vunnen poäng. Från förtvivlan till hopp på fem minuter.
Den 16e juli firade jag semester i Halmstad. Samma dag mötte vi Djurgården på Stockholm stadion. Än en gång var jag placerad framför radion och hörde där när Abgar Barsom gjorde 1-0 i den 38e minuten. Djurgården ägde matchen och när matchklockan stod på 91 minuter så stängde jag besviket av radion. Kvällen kantades av fest och jag såg därför ingen sportsändning. Det dröjde till middagstid dagen efter matchen innan jag upptäckte att Elfsborg kvitterat, genom Andreas Augustsson, i den 93e minuten. Att jag fick reda på det var en slump. Jag åt lunch på en restaurang i centrala Halmstad och började läsa i en kvarglömd kvällstidning. Min förtvivlan efter både ett misslyckat VM och nu en förlust i nystarten av Allsvenskan vändes snabbt till hopp om en ljus höst.
Nu senast var det match mot IFK Göteborg på Gamla Ullevi. Elfsborg spelade förhållandevis bra fotboll på en usel plan och skapade en hel del fina chanser. Stefan Ishizaki sköt in 1-0 bollen via ett göteborgsben och vi gick till halvtidsvila. Hade det inte varit för Bengt Andersson i blåvitts mål hade ledningen varit betydligt större. I andra halvlek kändes det som att vi hade bra kontroll på matchen, men än en gång sparkade de blåvita bort benen under oss och kvitterade med mindre än 10 minuter kvar.
Men vågar man nu tro på guld? Jag vågar det inte. Det är klart att jag drömmer och hoppas, men att tro är ett steg för långt än så länge. Det viktigaste för mig just nu är att spelarna vågar tro på guld. Älskar Stefan Ishizakis citat: ”Jag kom inte hit för att komma fyra.” Det känns som att den inställningen spridit sig i laget. Det sägs att samtliga lag i Allsvenskan varje år har minst en dal där man underpresterar. De sista två matcherna innan VM uppehållet gjorde inte Elfsborg mål. Man förlorade med 0-1 mot Gefle och spelade 0-0 mot Helsingborg. Om detta blir Elfsborgs enda dal i år så innebär det guld, men rädslan över en till finns alltid i bakhuvudet. Det ultimata vore om vi kunde dra ifrån i toppen inför slutstriden så att vi slipper att än en gång slitas mellan hopp och förtvivlan.
Johan Pettersson
Svensson vs. Sjöhage
Elfsborg är bättre än de varit sedan jag, 1995, började följa dem.
Vi spelar ett spelsystem där det bara finns plats för en anfallare.
Vi har en stark och erfaren targetplayer i Mathias Svensson.
Vi har en blixtsnabb, målfarlig och teknisk talang i Joakim Sjöhage.
Båda är egentligen för bra för bänken, men vem ska sitta där?
Eftersom att de båda har så extremt olika spelstil så känns det omöjligt att göra en jämförelse mellan dem. Frågan jag ställer mig då är om vi skulle kunna använda dem båda från start fast mot olika motstånd?
Flera av de allsvenska lagen som ligger i undre halvan av tabellen jobbar från defensiven. Deras försvar har en tendens att likna en köttmur och sjunker gärna ner i banan. Lag som Halmstad, Kalmar, Gefle m fl. vill gärna försvara sig och kontra. Mot sådana motstånd tycker jag att vi ska spela Mathias som är stor och stark och kan göra det otacksamma skitjobbet mitt i motståndarens backlinje. Allt hans slit i det tysta öppnar upp för våra offensivt skickliga mittfältare. När vi möter de här lagen känns det också underbart att kunna byta in en glödhet Sjöhage när motståndarna börjar gå på knäna. Då får han göra lite som han vill.
När vi stöter på motstånd i form av spelande lag som till exempel Malmö, Hammarby och Djurgården så får vi ytor bakom deras backlinje eftersom att de ofta har en högre utgångsposition. Den ytan är ju som en hel nöjespark för Sjöhage som antingen kan bli serverad i djupled av vårt mittfält eller lirka sig igenom på egen hand. Minns bara lekstunden han hade med MFF förra året då han klack-tunnlade Olof Person för att sedan trycka in bollen i mål. Det svåra med anfallsvalet om Sjöhage startar är att jag ser inte Svensson som en inhoppare. Så får han börja på bänken tror jag det finns risk för att han blir kvar det i samtliga 90 minuter. Tyvärr. Om vi i en sådan match ska byta ut Joakim så ser jag Griffit sommest aktuell för inhopp.
Det är så här jag ser på anfalls "problemet" i vårt kära lag och det är så jag tycker man ska lösa det. Jag är ingen erfaren fotbollsanalytiker, jag har inte spelat fotboll på topnivå och inte heller sett tillräckligt med matcher för att kalla mig expert. Men jag vet vad jag tycker, jag står för det jag skriver och jag älskar Elfsborg. Hoppas ni ser det som tillräckligt för att uppskatta mina texter.
Johan Pettersson
En dag på jobbet...
Andra halvlek finns det inte mycket att skriva om. Det var en enda lång väntan på slutsingnalen. Elfsborg och nyinbytte Joakim Sjöhagen hade ett par ströchanser, mer än så hände inte. Hoppas att det berodde på att vi samlade kraft inför måndagens möte med IFK Göteborg.
Jon Jönsson♣♣♣
Mathias Svensson♣♣
Jari Illola♣
// WaWa♣
Straffdrama i Helsingborg
Helsingborg tog på eftermiddagen idag emot Elfsborg i kvartsfinalen av Svenska Cupen. Det var en match som bjöd på precis allt, utom bra försvarsspel. Chanserna var många och försvaren agerade hönsgård. Helsingborg tog ledningen med 1-0 genom Shelton precis innan halvtidsvila efter att ha rundat Elfsborgs målvakt för dagen, Abbas Hassan. Det man annars minndes från den första halvleken är när Henke Larson fick hjärnslägg och gav Jon Jönsson en högerkrok i magen så att denna fick bryta matchen. Domaren missade händelsen och Larson fick fortsätta spela.
I andra halvleken gjorde HIF 2-0 ganska tidigt genom en nick av Henke Larsson och ett Elfsborg som spelade krampaktigt fram till dess såg ut att gå mot en klar förlust. Men bara några minuter senare reducerade Samuel Holmén och Elfsborg var tillbaka i matchen. Spelet förbättrades avsevärt under matchen och efter en hörna kunde Anders Svensson slå in 2-2. I slutet av halvleken när båda lagen såg ut att gå och vänta på förlängning så slog HIF till. 3-2 i den 89e minuten. Avgjort trodde alla, men Svensson ville annat. I 93e minuten så kickade han med sig bollen i straffområdet och la kallt in kvitteringen.
Förlängningen bjöd på två tröttkörda lag som ändå bjöd på okej spel. I den 118e minuten slog Stefan Ishizaki in bollen i öppet mål efter briljant förarbete utav inhopparen Griffit. Jag reste mig från soffan framför TVn och började fira, men jag satte snabbt jublet i halsen sedan HIF kviterat i slutsekunderna. Matchen gick till straffar.
Där det tyvärr blev förlust efter att samtliga skyttar förutom Anders Svensson satte sina straffar i mål. Så cupäventyret är över för denna gång och vi får sikta in oss på att ta hem Allsvenskan.
// WaWa♣
Träning 16/8
Skönt att det äntligen kom lite folk på träningen idag. Gav bättre fart och roligare spel. Underbart med att se våra två Thomasar (Andersson och Thimell) som sprang som om de var jagade av en naken Babben Larsson. Var fan så att till och med jag blev trött av att se dem... =) Dagens mål måste Fimpen ha stått för, han siktar mitt i mål och träffar snett som satan och skjuter bollen stolprot - stolprot - IN! Haha. Ne, det va ett bra skott. Jeppe gick av med skadad rygg, synd som fan. Hoppas du frisknar till så du kan stå på fredag, det e du värd...
Thomas Thimell & Thomas Andersson
// WaWa♣
Redväg - Hällstad
Vi inledde med uselt spel och lät Hällstad ha mycket boll. 0-1 gör de på hörna efter årets tavla av mej. Tyvärr. Kort därefter kom även 0-2. I slutet av första halvlek lyckades dock Lunkan göra 1-2 i tomt mål efter förarbete av Lindskog.
Andra halvlek var lite bättre av oss och halvvägs in hade vi både kvittirat och tagit ledningen med 3-2 och 4-2. Vid det lägen kändes det lugnt och Hällstad skapade knappt någonting. Då, som en blixt från klar himmel, fick en Hällstad-tjomme på en drömträff som letade sig in i burgaveln. Vi reste oss igen och slutresultatet skrevs till 5-3.
Laget:
Anrfall: Tobias L Tommy L
Mittfält: Tommy P Christoffer Daniel S Daniel H
Backlinje: Thomas Danijel Klas Jonathan
Målvakt: Johan
Bänk: Miika, Tobias C
// WaWa♣
Zlatan klar för Inter!
Kontraktet lär löpa över 4 år och Zlatan ska enligt uppgifter få runt 4.5 miljoner Euro om året. Helt okej lön om jag får säga det själv. Personligen tycker jag att det är oerhört skönt att såpan "Zlatan vs Juventus" äntligen är över. Är så trött på att kvällstidningar publicerar lösa rykten för att sälja lösnummer. Sedan en tid tillbaka tror jag inte på vad jag läser om övergångar om jag inte läst det på svenskafans.com, svt-text eller på någon av klubbarnas officiella hemsidor.
Men, Men. Skönt att det är över och att man kan nu kan fokusera på en höst med Zlatan i Serie A.
Nu byts svart/vit-randigt mot Svart/Blå-randigt
//Wawa♣
"Stå upp för vårt gula lag!"
På förhand en match jag var mycket orolig inför. Det kändes som att Malmö, med Jonatan Johansson och Junior i spetsen, kunde skapa stor oro i det gul/svarta lägret. i inledningen av matchen hade Elfsborg ett par halvchanser och visade upp bra spel, men Malmö sökte sig ut mot vår vänsterkant där Johan Karlsson hade stora bekymmer hela kvällen. Det var just på denna kanten som Malmös isländska högerback Emil Hallfredsson snurrade upp Elfsborg försvaret och serverade ett perfekt inlägg som Junior nickade in. 0-1!
Bara minuterna senare replikerade Elfsborg. Efter en vänsterhörna av Ishizaki nådde Jon Jönsson högst och nickade ner till Anders Svensson som från en meters avstånd slog in bollen i mål. 1-1!
I mitten av halvleken ägde Elfsborg matchen och vore det inte för en idioträddning av Jonas Sandqvist i Malmös mål på Anders Svenssons närskott hade det stått 2-1. Istället chockades Borås Arena när Johan Wiland, med drygt fem minuter kvar av halvleken, tappade ett långt inlägg framför fötterna på Junior som gjorde sitt andra mål. 1-2!
I halvlek hade jag den spöklika känslan av att dett kommer att gå åt h**vete. Stod i sponsorbåset, eller vad det kallas, och var full med negativa tankar. Då såg jag att Fredrik Mohlin, en gammal Elfsborgspelare som dagen till ära fyllde 40år, satt vid ett bord i en MFF tröja som det stog "Runar" på ryggen på. Detta tvingade fram ett brett leende på mina läppar och jag tänkte att "det blir nog en kul kväll ändå".
Elfsborg dominerade spelet stort i andra halvlek och redan efter 9 minuter fick vi frispark efter en solklar hands på en malmö back ett par meter utanför straffområdet. Som vanligt i årets Elfsborg samlades hela laget runt bollen för att diskutera fram vem som skulle slå den. Det blev till slut Anders Svensson, och som han slog den! Strax över muren, i fel hörn för målvakten. 2-2!
Nu ångade tåget på och bara 8 minuter efter Anders mål så lobbade Daniel "Lill-Alex" Alexandersson in bollen bakon stackars Sandqvist. 3-2!
Efter det målet kändes det lite nervösare. Malmö la all kraft framåt och försökte anfalla konstant. Då stack elfsborg upp och ordnade till en straff. Det var en otrolig lättnad för oss på läktar plats, för vi var säkra på mål när Holmén gick fram mot bollen. Han gick självsäkert fram och la den i... STOLPEN! Spänningen i matchen var kvar och oron växte för ett bakslag.
Men så, i den 90e minuten, så kom det vi väntade på. Efter en kort hörna spelade Griffit snett inåt bakåt till Holmén som revancherade sig och smekte in bollen i bortre burgaveln. Och hela publiken stod upp och apploderade sitt gula lag de tre sista minuterna. 4-2!
Stå upp löd utmaningen och efter 4-2 gjorde alla med gul/svart hjärta det
En underbar sommarkväll, en otroligt fantastisk match, ett perfekt resultat och gåshud på hela kroppen. Den 8e Augusti är en dag jag sent kommer glömma. Tack Elfsbor och tack Malmö för att ni bjöd oss på detta.
Veckans Klöver:
♣♣♣Anders Svensson
♣♣Jari Ilola
♣Jon Jönsson
// Wawa♣
Träningsvecka!!!
Idag inleddes vår träningsvecka, 13 personer var vi på ett skönt pass helt utan boll. En och en halv timmes löpning fick verkligen fart på semestertrötta kroppar. I morgon fortsätter vi med träning klockan 18.30 på Dalums IP.
Efter träningen målade vi plankor i ishallen och Johan Holm försökte övergöda oss med skitgoda hamburgare. Det uppskattas. Skön söndag har det varit och med några personer till på plats blir det en kanonträning i morgon...
// WaWa♣
Elfsborg tågar på
Forza Elfsborg!
// WaWa♣
Karusell-Zlatan
Lämna.
Stanna.
Lämna.
Stanna.
Lämna.
Turerna kring Zlatan har varit många.
Första klubben det ryktades om var Real Madrid. De kom aldrig med något bud och nu när de gjort klart med Ruud Van Niistelroy så kan man räkna bort dem som spekulant.
Sedan var det Inter som la sig i leken. Zlatan är känd som Intersupporter och har varit det sedan han var liten och Inters intresse verkade stort ett tag. Men efter VM svalnade allt och fdet var tyst runt Zlatan.
När Dechamps utsågs till ny tränare i Juventus gick han direkt ut och sa att de som finns i Juventus nu stannar i Juventus. Fönstret var stängt.
Detta uttalande satte fart på karusellen igen. Bara någon dag efteråt ryktades det om att Milan skulle bjuda 200 miljoner för svensken.
Nu senast har inter klivit tillbaka upp på karusellen då det verkar som att de inte får Luca Toni vill de ha Zlatan istället. Och mest av allt vill de att lokalkonkurrenten Milan inte får honom.
Hur kommer det att se ut när karusellen stannat? Jag hoppas bara för allt i världen att Zlatan inte stannar i Juventus och spelar Serie B nästa år. Tycker att Inter är ett bra alternativ, där har han hjärta och ett topplag som inte var inblandad i skandalerna.
Stannar.
Lämnar.
Stannar.
Lämnar.
Stannar.
Lämnar.
Den som lever får se...
// WaWa♣
Gästkrönikörer sökes
// WaWa♣
